OMKITTNING AV FÖNSTER
Bakgrund
Förr användes i huvudsak linoljekitt vid glasning av fönster. Senare kom kravet att kitt skulle vara skinnbildande, ej genomhårdande.
Än idag gäller dock kravet att linoljekitt skall användas vid vissa tillfällen, som t ex vid kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Linoljekitt torkar och faller bort och har inte särskild bra vidhäftning
mot glas eller trä. Vatten tränger in i bågen respektive
karmen.
Fåglar har även benägenhet att vilja hacka i sig linoljekittet.
För att förhindra sprickbildning mellan glas och kitt krävde
man förr att den utvändiga målningen på kittet skulle
dras upp på glaset för att förhindra att vatten skulle
tränga in där. Nu i efterhand kan man konstatera att ingen färg
klarar av att förhindra denna sprickbildning.
Idag finns krav på fogningsmaterial kitt eller fogmassa enligt
svensk standard. Kravet enligt denna standard delas in i två
klasser. Materialet skall i klass 1 vid laboratorieprovning klara 3 % töjning
och i klass 2 15 % töjning före brott. Material enligt klass
2 är fogmassor med lösningsmedel. Detta lösningsmedel avgör
om och när fogmassan är övermålningsbar.
Välj fogmaterial till enkelglasning som uppfyller fordringarna för klass 2 enligt SS 81 81 35.
Om man vill vara riktigt säker bör man även ange fabrikat. Det finns också övermålningsbara silikonmassor, som klarar de rörelser som uppstår och som har mycket god vidhäftning mot glas och trä.
Vanligt utförande med skarp kant vid kittfog och kitt/fogmassa påförd så att färdig fog blir konkav.
Slipas/rundas inte den skarpa kanten vid kittfalsen, spricker färgen mycket lätt upp däre, eftersom färgskicktet blir mycket tunnt. Vatten trängen lätt in under färgen och flagning av färgen uppstår.
Genom att runda alla skarpa kanter får man ett jämntjockt färgskikt. Om fogmassan krymper vid härdning måste denna påföras konvex,
så att en försänkning uppstår där vatten och smuts kan stanna kvar.
Vid påförande av fogmassa bör en efterslätning utföras så att fogen får ett slätt och jämnt utseende.